Speciella episoder
"Dagens hjälte!"
Alice, shetland sheepdog, gör Alfons sällskap hemma hos oss om dagarna denna vecka, när Alices familj har hantverkare i huset. Eftersom Alice är lite försiktig och osäker för främlingar, mår hon bättre av att vara hos oss.
När Kalle, som är sist att lämna hemmet på morgonen, öppnar dörren för att gå till skolan, passar Alice på att smita ut och springa iväg. Kalle springer efter, smäller igen dörren, men hinner inte att låsa den. Alfons, som är en duktig dörröppnare, öppnar förstås dörren och springer ikapp. Under tiden har Kalle "tappat bort" Alice. Alfons saktar farten och tittar på Kalle, som för att säga; "följ mig, jag vet vart hon har tagit vägen". Kalle följer efter Alfons, som mycket riktigt vet att Alice har sprungit hem till sig och väntar utanför ytterdörren. Kalle lyfter upp Alice för att gå tillbaka med henne och hela tiden går Alfons fot bredvid Kalle och har ögonkontakt med honom.
Vår "bus-Alfons", som annars gärna tar chansen att ge sig ut på egna äventyr, blir därmed dagens hjälte!
"Polishund"(?)
Jag sitter hos frissan, Salong Kristina, i Mölndal. Plötsligt spelar min mobiltelefon, "In the ghetto", med Elvis Presley...den ringer alltså...
Jag svarar och en röst frågar;
"Är detta Agneta Dellefors?"
"Ja!?" svarar jag lite frågande.
Rösten fortsätter;
"Jag ringer från polisen i Mölndal!" Gulp.".Tusen tankar hinner passera, innan hon lugnar mig och säger att det inte är någon fara. "Äger du en springer spaniel?"
"Ja!?"
"Vi har nämligen omhändertagit en här......"
Hannah var hemma och Alfons hade varit ute i sin inhägnad i trädgården och Hannah hade tittat till honom emellanåt. Hur han lyckades smita, har vi inte kunnat lista ut ännu, men förmodligen har han hittat ett kryphål, för att söka efter sin käresta.
Polisen i Mölndal fick alltså "larm" och var tvungen rycka ut och hämta upp en "herrelös" hund, som spatserade omkring i kvarteret nära Båtsmanstorpet i Mölnlycke (inte så långt ifrån där vi bor...)
Jag slapp lämna frissan med halvklippt hår, utan hann bli färdig, innan jag begav mig till polisstationen, som faktiskt ligger i närheten av frisersalongen, för att hämta upp min olydiga hund.
Polismyndigheten hade stängt, så det tog en stund innan jag blev insläppt. När jag kom in, möttes jag av en blöt hund med glatt viftande svans. Han var fortfarande våt, efter att ha varit ute på äventyr när regnet fullkomligt vräkte ner.
Poliserna krävde inte att se min legitimation, Alfons talade sitt tydliga språk, menade de, när han visade sin lycka över att se mig. När jag stod där och pratade med poliserna, som var väldigt trevliga, passade Alfons på att inspektera polisstationen och plötsligt var han försvunnen...igen...! Suck! En polis letade snart rätt på honom, visslade och Alfons återvände. Polisen, berättade att han själv ägde två hundar, en grand danois och en basset. Hans basset gav sig också gärna ut på egna äventyr, sa han, så han hade viss förståelse...
Jag frågade hur mycket jag var skyldig och förväntade mig att få betala en slant för Alfons "spektakel".
Poliserna log och svarade; "Ingenting, du betalar ju skatt..."
Alfons hade blivit ompysslad och de hade skämt bort honom med en macka.
Kanske han kan få en tjänst som polishund, men knappast för att bekämpa brottslingar, utan mer fungera som en kelgris och mascot.
Här hemma hamndade han dock på "svarta listan", kan jag meddela...
"Klokheten själv"
"Salva"
Alfons kliar sig på ett par ställen, så vi har fått utskrivet en salva av veterinären.
Häromkvällen när jag såg att han kliade sig, sa jag till honom att vi ska kleta på lite salva. Alfons blev väldigt upphetsad och sprang genast nedför trappan för att öppna ytterdörren. Den var ju låst, som tur var. Istället rusade han uppför trappan och in i Hannahs rum för att titta ut genom fönstret. Jag blev mycket förvånad, men insåg snart att han trodde att jag sagt "Selma". Selma är en engelsk springer spaniel och Alfons absoluta favorit. Sen satt han i stort sett resten av kvällen och stirrade på mig och undrade när Selma egentligen skulle komma.
Stackars Alfons! Nu vågar jag inte säga "salva" längre, utan använder ordet "kräm" istället...
Alice, shetland sheepdog, gör Alfons sällskap hemma hos oss om dagarna denna vecka, när Alices familj har hantverkare i huset. Eftersom Alice är lite försiktig och osäker för främlingar, mår hon bättre av att vara hos oss.
När Kalle, som är sist att lämna hemmet på morgonen, öppnar dörren för att gå till skolan, passar Alice på att smita ut och springa iväg. Kalle springer efter, smäller igen dörren, men hinner inte att låsa den. Alfons, som är en duktig dörröppnare, öppnar förstås dörren och springer ikapp. Under tiden har Kalle "tappat bort" Alice. Alfons saktar farten och tittar på Kalle, som för att säga; "följ mig, jag vet vart hon har tagit vägen". Kalle följer efter Alfons, som mycket riktigt vet att Alice har sprungit hem till sig och väntar utanför ytterdörren. Kalle lyfter upp Alice för att gå tillbaka med henne och hela tiden går Alfons fot bredvid Kalle och har ögonkontakt med honom.
Vår "bus-Alfons", som annars gärna tar chansen att ge sig ut på egna äventyr, blir därmed dagens hjälte!
"Polishund"(?)
Jag sitter hos frissan, Salong Kristina, i Mölndal. Plötsligt spelar min mobiltelefon, "In the ghetto", med Elvis Presley...den ringer alltså...
Jag svarar och en röst frågar;
"Är detta Agneta Dellefors?"
"Ja!?" svarar jag lite frågande.
Rösten fortsätter;
"Jag ringer från polisen i Mölndal!" Gulp.".Tusen tankar hinner passera, innan hon lugnar mig och säger att det inte är någon fara. "Äger du en springer spaniel?"
"Ja!?"
"Vi har nämligen omhändertagit en här......"
Hannah var hemma och Alfons hade varit ute i sin inhägnad i trädgården och Hannah hade tittat till honom emellanåt. Hur han lyckades smita, har vi inte kunnat lista ut ännu, men förmodligen har han hittat ett kryphål, för att söka efter sin käresta.
Polisen i Mölndal fick alltså "larm" och var tvungen rycka ut och hämta upp en "herrelös" hund, som spatserade omkring i kvarteret nära Båtsmanstorpet i Mölnlycke (inte så långt ifrån där vi bor...)
Jag slapp lämna frissan med halvklippt hår, utan hann bli färdig, innan jag begav mig till polisstationen, som faktiskt ligger i närheten av frisersalongen, för att hämta upp min olydiga hund.
Polismyndigheten hade stängt, så det tog en stund innan jag blev insläppt. När jag kom in, möttes jag av en blöt hund med glatt viftande svans. Han var fortfarande våt, efter att ha varit ute på äventyr när regnet fullkomligt vräkte ner.
Poliserna krävde inte att se min legitimation, Alfons talade sitt tydliga språk, menade de, när han visade sin lycka över att se mig. När jag stod där och pratade med poliserna, som var väldigt trevliga, passade Alfons på att inspektera polisstationen och plötsligt var han försvunnen...igen...! Suck! En polis letade snart rätt på honom, visslade och Alfons återvände. Polisen, berättade att han själv ägde två hundar, en grand danois och en basset. Hans basset gav sig också gärna ut på egna äventyr, sa han, så han hade viss förståelse...
Jag frågade hur mycket jag var skyldig och förväntade mig att få betala en slant för Alfons "spektakel".
Poliserna log och svarade; "Ingenting, du betalar ju skatt..."
Alfons hade blivit ompysslad och de hade skämt bort honom med en macka.
Kanske han kan få en tjänst som polishund, men knappast för att bekämpa brottslingar, utan mer fungera som en kelgris och mascot.
Här hemma hamndade han dock på "svarta listan", kan jag meddela...
"Klokheten själv"
I morse gick rutinerna som de vanligen gör på
mornarna. Alfons infinner sig vid Jannes säng vid 6.30, hakan läggs på
sängkanten och blickar utbyts. Den sömndruckne Janne kliar Alfons lite tafatt
och drar sig ett tag till. Alfons återkommer ett par gånger och sedan är det
dags att gå upp. På helgerna händer detta vid 7.30-8.00. Denna morgon som sagt
samma rutin, men efter uppstigning och traditionsenligt besök på toa, väntar
Alfons utanför toadörren. En blick som säger "följ mig!" går inte att ta miste
på och Janne följer förstås Alfons in i vardagsrummet. Alfons går fram till den
stol där Janne just denna natt har lagt sina kläder från kvällen före. En ny
blick från Alfons som inte heller går att missförstå utbyts. "Tänk om du skulle
ta och klä på dig nå'n gång, Husse!".
"Salva"
Alfons kliar sig på ett par ställen, så vi har fått utskrivet en salva av veterinären.
Häromkvällen när jag såg att han kliade sig, sa jag till honom att vi ska kleta på lite salva. Alfons blev väldigt upphetsad och sprang genast nedför trappan för att öppna ytterdörren. Den var ju låst, som tur var. Istället rusade han uppför trappan och in i Hannahs rum för att titta ut genom fönstret. Jag blev mycket förvånad, men insåg snart att han trodde att jag sagt "Selma". Selma är en engelsk springer spaniel och Alfons absoluta favorit. Sen satt han i stort sett resten av kvällen och stirrade på mig och undrade när Selma egentligen skulle komma.
Stackars Alfons! Nu vågar jag inte säga "salva" längre, utan använder ordet "kräm" istället...
En morgon gick jag (Janne) och Alfons ut för att som brukligt hämta tidningen. Alfons nosade runt lite lojt som vanligt, jag kollade vädret på GP:s baksida, också som vanligt. Plötsligt stelnar Alfons till, sträcker upp sig och visar tydliga tecken på att vara på hugget. Normalt väntar han på klarsignal innan han jagar iväg efter något men nu syntes det att denna Welsh inte skulle gå att stoppa på muntlig väg. Orsaken till den höjda beredskapen visar sig snart. En hare har kommit upp på genvägen och sitter tre meter från oss. Haren sticker, Alfons efter förstås men de försvinner bakom bilarna. Vad händer? Då hörs ett "Våff" och en ganska tydlig duns och från min observationspost ser jag en hare komma singlande och göra en volt i luften! Haren försvinner bakom motorhuven igen och jag ser hund och hare komma inom synhåll igen på väg mot skogen. Jag har alltså bevittnat en naturens trafikolycka där en hund (Alfons) kolliderat med en hare (N.N.) under gemensamt utövande av jaktexercis. Slutet på historien är att haren försvann och Alfons kom lullande tillbaka.
"Varsågod"
Även denna lilla anekdot handlar om mat.
Alfons är mycket duktig på att vänta på maten tills vi har sagt "varsågod"!
Vi har som vanligt lagt upp mat i Alfons matskål. När vi efter cirka en halvtimma ser att Alfons sitter vid matskålen utan att ha rört Priima-korven, blir vi naturligtvis förundrade och ifrågasätter om han inte mår bra.
Så plötsligt slår det oss, vi har inte sagt det magiska ordet- varsågod. Och mycket riktigt, när vi väl har gett kommandot, glufsar han i sig med god aptit.
"Vem snodde osten?"
Jag jobbar som bekant på bank. Här går utvecklingen snabbt och det gäller att hänga med på alla förändringar och inte vara rädd för detta. Det gäller helt enkelt att vara förändringsbenägen.
All personal på banken fick en dag tilldelat sig boken "Vem snodde osten", som handlar om två möss; Sniff och Snabb och två pysslingar vid namn; Suck och Stön. Denna bok går alltså ut på att man ska identifiera sig med någon av dessa fyra figurer.
Det börjar med att de alla fyra lever gott med en mängd ost, som plötsligt tar slut. Snabb ger sig ut i labyrinten och börjar genast söka efter ny ost, lite ostrukturerat. Sniff lägger upp taktik och letar systematiskt, medan Suck och Stön väntar på bättre tider och hoppas på att det ska dyka upp ny ost av sig själv. Så småningom inser Suck att han själv måste agera för att få en förändring och lär sig av misstaget av att bara vänta. Stön däremot fortsätter att vänta...
Ja, man får sig en tankeställare. Men vem var det egentligen som snodde osten? Jag vet svaret!
I vintras tillbringade hela familjen, inkl. hund, en vecka i vackra jämtlandsfjällen, i Huså (nära Åre), där svärföräldrarna har en stuga. Boken hade jag med mig för att läsa och för att dela med mig till de andra (Jannes föräldrar, syrra med familj), så den låg framme hela tiden på bordet för "allmänheten".
Vi åt frukost som vanligt på morgonen, en nyöppnad ost stod på bordet. Senare hörde jag hur Janne grälade lite på barnen att de inte hade plockat undan frukosten efter sig. När vi sen åter satte oss till bords för att äta lunch och skulle ta fram osten var den fullständigt borta. Vi förstod absolut ingenting! Alfons skulle också få något att äta förstås, så vi gav honom hundmat i hans skål. Alfons brukar ha god aptit, men nu ville han inte ha någonting!!! Vadan detta?? Plötsligt insåg vi att vi hade svaret på frågan om vem som snodde osten!
ALFONS!!!!
"Vänligheten själv"
Här följer en episod som beskriver Alfons vänliga inställning;
Alfons står och äter ur sin matskål och plötsligt kommer vårt marsvin, Vivo, fram under huvudet på Alfons och liksom tar över Alfons matskål och fortsätter att äta hans mat. Alfons sätter sig ned och vänder sig om och tittar på mig och undrar
"Vad ska jag göra nu, Matte?
"Nappen"
Som vissa foton avslöjar, gillar Alfons nappar väldigt mycket.
Första gången han kom i kontakt med en napp var på promenaden. Han hittade helt enkelt en napp på marken som han plockade upp och sen gick han med den i munnen precis som en baby, som suger på nappen. Emellanåt la han den ifrån sig för att nosa på något intressant, men varje gång tog han upp den igen och fortsatte promenaden. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. Varför kunde vi inte möta någon, så att jag kunde få dela med mig av denna underbara syn?!
"Nappen"
Som vissa foton avslöjar, gillar Alfons nappar väldigt mycket.
Första gången han kom i kontakt med en napp var på promenaden. Han hittade helt enkelt en napp på marken som han plockade upp och sen gick han med den i munnen precis som en baby, som suger på nappen. Emellanåt la han den ifrån sig för att nosa på något intressant, men varje gång tog han upp den igen och fortsatte promenaden. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. Varför kunde vi inte möta någon, så att jag kunde få dela med mig av denna underbara syn?!