Alfons föddes i april 2006 i en kull på sammanlagt åtta valpar, fyra hanar och fyra tikar. Hans meriterade föräldrar består av mamma, Lezedas Jazz i Tazz och pappa, Geltman´s Gothem.
Varför det just blev Alfons vi valde, var nog för att han var den första valpen som nyfiket kom fram och hälsade. Dessutom hade han en väldigt vacker mörkröd päls, som vi föll för.
Vi fick hem honom lagom till midsommar. Det var starten på ett nytt fantastiskt äventyr!
Janne jobbar som tekniker på SAAB Microwave Systems och Agneta som rådgivare på Swedbank. Hannah går första året i gymnasiet, IT Data och Kalle går i sjuan.
Hela familjen gillar att åka skidor och att orientera. Ett gemensamt intresse är förstås vår hund.
"Hon är ett under av snällhet, klokhet och tolerans". Så beskriver Shenglins kennel henne.
"Antalet gånger hon har skällt i sitt liv kan man räkna", säger Monica.
Jag minns en gång när vi besökte Shenglins Kennel och två uppspelta hundar mötte oss. Den ena skällde oavbrutet, medan den andra inte sa ett "pip", bara viftade glatt på svansen. Det visade sig att den icke skällande hunden var en av Jazzis avkommor.
Tjugosju valpar har hon satt till världen!
(Foto: Shenglins kennel)
(Foto: Shenglins kennel)
(Foto: Geltman´s kennel)
(Foto: Shenglins kennel)
(Foto: Shenglins kennel)
Nu har Inez blivit svensk utställningschampion. Grattis, syrran!!
(Foto: Carina Arvidsson-Kennel Freckles)
(Foto: Shenglins kennel)
(Foto: ägaren)
I augusti-08 lyckades Sigge bli viltspårschampion, grattis, brorsan!
(Foto: ägaren)
Här är Alfons "förfader" Lord som bodde i Jannes
(husses) familj mellan 1969 och 1982. Han kom från en uppfödare i Stenungsund
och levererades "osedd" med flyg till Sundsvalls flygplats. Kommer väl ihåg, jag
(Janne) var 10 år, när vi öppnade buren på en gräsplätt utanför
flygplatsbyggnaden. Ut stiger en nyfiken och knubbig valp som snabbt pinkar
en skvätt en meter från burdörren. Inte en droppe i buren, trots den långa
resan.
Semestern skulle precis börja, så vi åkte några mil
till en hyrd stuga norr om Härnösand där vi kunde bekanta oss med nyförvärvet.
Gullig men jobbig eftersom han på lediga stunder bl.a. envisades med att äta upp
knopparna en likaledes hyrd byrå.
Det var toppen att växa upp med Lord i familjen.
Han älskade att bada och och var väl Frösöns mest aktiva vinterbadare. Kasta
pinnar var en populär och oändlig lek liksom att kampa om en pinne eller något
annat spännade. Mat var på Retriver-vis också ett stort intresse och Lord
hoppade och studsade och ylade när maten gjordes i ordning. På vintrarna satt
han i linan utanför huset och lät sig bli översnöad. Snö och kyla var ingen
bristvara på Frösön på 70-talet och tillsammans med vatten, Lords rätta
element.
På gamla da'r blev Lord lite skröplig med stela
ben, diabetes och dålig syn. Det blev verkligen tomt när han fick somna in efter
välförrättat värv.
Rest in peace, Lord!
