Lydnad

  
Lydnad, det är något som jag tycker är roligare än matte. Tro't om ni vill. 
Fast matte tycker att det är urtråkigt. Det berodde nog på att hon försökte med Kajsa och det gick ju inte. Kajsa fattar inte vad det är som är så kul med att gå snyggt bredvid matte eller sitta still utan att röra sig bara för att få kommandot "hit" och då springa i full fart till matte och sätta sig snyggt bredvid henne. 
Jag har lärt henne att tycka det är roligt. Hon brukar skratta åt mig när jag kommer där i full fart och säga att jag ser gullig ut. Jag får väl ta det (fast jag ju är en tuff hund, INTE gullig eller söt).

 Matte har lovat att skriva lite om hur hon tänker när vi tränar här nere.
Matte gör fel. Hon ska inte titta på mig så där men hon tycker väl att jag är så snygg.
Jag gör däremot rätt, sitter stil och tittar på matte.
  För att träna lydnad med en westie krävs det att hunden tycker at det är kul. Motivation att göra saker helt perfekt är knepet för att lyckas. Det gäller i och för sig säkert alla hundar men vad är motiverande för en westie? Det vet jag inte men jag vet vad som är motiverande för Figge. Det kanske är något som fungerar för andra westies också? Annars får man komma på egna saker, bara hunden tycker att det är kul,

En träningsleksak är ett bra knep. Det är en leksak som hunden ska  älska och som BARA tas fram och leks med vid träning. Jag använder mig av en pip-mus. Figge älskar den.
Figge älskar också att bli jagad av matte. Det kan jag också använda som belöning. Fördelen med det är att den typen av belöning kan jag använda vid lydnadstävling (om vi nu någonsin kommer så långt)
så använder man godis också. I början när jag tränar in nytt har jag oerhörtläckerjättesmaskigt godis. Varefter Figge kan så varierar jag med lite olika sorter, allt från vanligt foder till detta oerhörtläckerjättesmaskiga godiset.

Om ett kommando inte fungerar så brukar jag låta bli det just då. Antingen så kan han inte, jag kanske är otydlig eller så har jag tjatat för mycket på det kommandot.
Vi gör något annat ett tag och sedan försöker vi igen efter att matte har funderat på om något är fel.

Sist men absolut viktigast. Vi tränar alltid korta pass. 5-10 minuter de flesta gångerna. fast ibland tränar vi bara ett moment och sedan är det bra och ibland tränar vi längre.
Jag tror att det är en av de skillnader som finns mellan brukshundraserna och de raser som inte anses lika lättränade.
Mitt mål är att Figge alltid ska tigga om att få fortsätta när vi slutar att träna.
  Åter till Figge!