Alphofs Ronja
Alphofs Ronja
född:1992-05-14
e:Alphofs Rocky u:Alphofs Issa
Ronja var min första hund. Efter att i hela mitt liv ha tjatat om
en hund så fick jag till slut köpa en efter att jag varit tvungen att ta bort min häst pga sjukdom.Att det skulle
vara en sankt bernhard var bara helt självklart. Det hade varit min drömhund i alla år. Så fick jag kontakt
med Lena Alphof på Alphofs kennel och vi åkte dit och tittade. Sex ljuvliga valpar!! Jag skulle ha en hane, men föll
som en fura för Ronja när hon kom och kröp upp i min famn och somnade. Vackrast i färgteckningen var hon också.
Vi fick nästan elva år tillsammans. Elva år av skratt och glädje och jag lärde mig massor. Vi var runt en del på
utställningar och det gick rätt bra. Vi kursade på brukshundsklubben och fick en del människor att höja på ögonbrynen åt den
ovanliga uppenbarelsen av 75 kilo bernhard på apellplanen. Vi tävlade t.o.m lite lydnad till allas oerhörda förvåning.
Men mest av allt så var Ronja min allra bästa kompis och vi gick långa promenader och åkte på utflykter och myste och
njöt av livet. Att tvingas inse att hon var allt för sjuk för att leva vidare var det tuffaste jag varit med om.
Att jag dessutom var höggravid i en graviditet med komplikationer när hon skulle somna in gjorde inte precis saken lättare.
Men jag höll mitt löfte till henne och lät henne slippa lida mer och jag satt hos henne hela tiden med hennes stora huvud
i mitt knä. Ronja var och förblir den första och största och hon finns alltid i mitt hjärta. En snällare och goare hund
kan man nog inte tänka sig.
Ronjas prisrosetter.
|
|
|
e:Alphofs Rocky u:Alphofs Issa |
Ronja var min första hund. Efter att i hela mitt liv ha tjatat om
en hund så fick jag till slut köpa en efter att jag varit tvungen att ta bort min häst pga sjukdom.Att det skulle
vara en sankt bernhard var bara helt självklart. Det hade varit min drömhund i alla år. Så fick jag kontakt
med Lena Alphof på Alphofs kennel och vi åkte dit och tittade. Sex ljuvliga valpar!! Jag skulle ha en hane, men föll
som en fura för Ronja när hon kom och kröp upp i min famn och somnade. Vackrast i färgteckningen var hon också.
Vi fick nästan elva år tillsammans. Elva år av skratt och glädje och jag lärde mig massor. Vi var runt en del på
utställningar och det gick rätt bra. Vi kursade på brukshundsklubben och fick en del människor att höja på ögonbrynen åt den
ovanliga uppenbarelsen av 75 kilo bernhard på apellplanen. Vi tävlade t.o.m lite lydnad till allas oerhörda förvåning.
Men mest av allt så var Ronja min allra bästa kompis och vi gick långa promenader och åkte på utflykter och myste och
njöt av livet. Att tvingas inse att hon var allt för sjuk för att leva vidare var det tuffaste jag varit med om.
Att jag dessutom var höggravid i en graviditet med komplikationer när hon skulle somna in gjorde inte precis saken lättare.
Men jag höll mitt löfte till henne och lät henne slippa lida mer och jag satt hos henne hela tiden med hennes stora huvud
i mitt knä. Ronja var och förblir den första och största och hon finns alltid i mitt hjärta. En snällare och goare hund
kan man nog inte tänka sig.
|
| Ronjas prisrosetter. |