Träningsdagbok

Brukar aldrig skriva här när jag bara tränat själv hemma på tomten, men ikväll gick det så bra så jag måste ha det dokumenterat. Att ta fram och läsa i stunder av vanmakt och frustration när inget funkar. Körde igenom hela LK1 fast jag gjorde momenten i helt fel ordning. Började med apporteringen och den gick bra om vanligt. Körde sen även en klasstvå- apportering som gick klockrent!! Hopp över hinder perfekt, inkallning perfekt, han bara flyger in vid min sida vid ingångarna. Läggande och ställande under gång gick kanonbra. Sen körde jag vidare med fotträningen som jag börjat med. Att kommendera honom fot i alla möjliga och omöjliga lägen. Och nu, NU hade poletten fallit ner. Varje gång jag sa fot kom han rusande och passade in sig någorlunda rakt vid min vänstra sida. Jag höll på att svimma av lycka!!! Körde sen igenom lite linförighet och det gick så bra, så bra, så bra!! Kontakt och svängar och halter. Det var bara vår kväll helt enkelt. Jag blev så glad och det blev bus och bollbelöning och vi bara njöt av att vara tillsammans. Viktor var glad och uppspelt och det riktigt lyste om honom när han kände att nu, nu är Matte riktigt nöjd.

Och jag kan behöva den här känslan för jag fick nyss meddelandet om att min anmälan till lydnadstävlingen var emottagen och att PM kommer med mail. Kände helt plötsligt ett visst illamående............ Hjälp, vad har jag gjort!!! Men med min prins vid min sida så kan jag klara vad som helst. Och vi kan klass ett nu, gäller bara att hålla nerverna i styr!!!

Varit hos Sofie och tränat apportering nere på en av lägdorna där hon bor. Hundarna var på ett strålande humör och fick springa och leka en stund först. Sen ställde vi upp koner och tränade lite slalomgång och inkallning innan vi körde igång med apporteringen. Turades om att gå ut och kasta apporten medans en av hundarna satt fast en bit bort. Vi körde både kast där hundarna visuellt kan ta fasta på vart den hamnat och kast i lite längre gräs där dom måste använda snoken för att hitta dummiesen. Båda två var superduktiga!!! Så himla kul!! Viktor sticker ut som skjuten ur en kanon på kommando, greppar snabbt och gör i stort sett fina återgångar. Han kan vilja ta en liten extra krok på väg till mig, men i stort sett så kommer han till mig och lämnar av.

Sen fick dom vara lösa en lång stund och springa omkring och leka. Jisses, va dom for runt och härjade. Så härligt att se dom tillsammans. Mycket hundprat blev det oxå medan vi satt och tittade på vovvarnas framfart. Trevligt!!

Varit på klubben för första gången efter träningsuppehållet. Väldigt spänd på att se hur han skulle bete sig. Anette och Cross var oxå där så vi tränade ihop. Fatta hur kul det är att ha en träningskompis. Jag är så himla glad!! Sen att varje träningspass tar mer än dubbelt så lång tid för att vi pratar så mycket är ju bara en bonus :). Man kan aldrig prata för mycket hund. Nu var det givetvis MH och mentalkursen som avhandlades genom att jag nyss gått mina två kurser och Anette är testledare sen flera år tillbaka. Kul att få prata med nån som kan väldigt mycket.

Men vi tränade faktiskt oxå. Det gjorde vi först, före fika och prat till och med. Jag måste säga att jag är jättenöjd. Viktor låg plats i två minuter bredvid Cross och med några andra hundar och människor i periferin. Han låg lugnt och avslappnat utan tendens till oro eller att han skulle springa upp. SKÖNT!! Linförigheten kändes jättebra. Fin kontakt, bra svängar och fina halter. Sen finns det alltid detaljer, men i stort är jag supernöjd. Läggande under gång funkade inte förräns på tredje gången och då med rejält DK, men det är ju vårt svåraste moment oxå. Sen la han sig på nästa försök på kraftigare röstkommando men utan handtecknet i alla fall. Inkallning gick bra som alltid. Ställande helt okej, även om han första gången sprang efter mig, men sen gjorde han det som man ska. Aporteringen var klockren och han stressade inte upp sig när Anette kom och gav oss apporten heller. Hoppet gick bra fast han satte sig lite för långt framför mig, men på andra försöket fick han lite hjälp i ingången och då gick det kanonbra!!

Sen körde jag inget mer eftersom det var första gången och jag ville att han skulle tycka att det var kul. Han fick dock en del passivitetsträning genom att vi först stod och pratade en stund och sen körde jag igenom momenten med Anette och Cross. Han var över huvud taget väldigt avspänd och lugn ikväll. Kändes som om han var nöjd och harmonisk. Sen fick han prova och leka med Anette. Jag har kommit på det att han har aldrig lekt med några andra än vi här hemma och med min svägerska, men henne känner han ju oxå bra. Så jag hade ingen aning om ifall han skulle kunna slappna av och leka med en mer främmande person. Nu är ju inte Anette okänd för honom, men heller ingen som han brukar hälsa på och umgås med utan vi tränar ju mest. Glädjande nog så lekte han med liv och lust efter en kort stunds tveksamhet i början när han hade fullt upp att titta på och begrunda det faktum att matte stod och höll i en annan hund. Men sen lekte han precis så intensivt som han brukar göra. Kul att se. Det kanske kan ge honom lite större socialt självförtroende om han vågar leka med andra människor. Ska be utvalda personer på klubben leka med honom vid läge och se hur han svarar på det.

En härlig träningskväll med fint väder, gott fika och utmärkt sällskap. Mycket bättre än så kan man väl inte ha det?!

Bara att acceptera att viltspår inte är Viktors grej :(. Tredje försöket nu och han är totalt ointresserad av både spåret och klöven och alltihop. Hade en härlig kväll i alla fall. Vi gick upp till Lappstegestugan (en ganska jobbig promenad i motlut i denna värme) och så la vi varandras spår och sen satt vi på verandan och fikade och tittade på utsikten medan spåren fick ligga till sig. Sofie hade med sig jättegoa mackor som hon bjöd på, mums!!

Jag la spåret åt Sofie och Ida. Gick väl hyffsat fast det var mycket att hålla reda på både blod, klöv och snitzlar själv. Var så upptagen av det jag gjorde så först glömde jag snitzlar en lång bit. Tur att Ida är duktig! Sen klev jag rakt ner i ett jättehål och stod på örona. Tur att ingen såg mig för det måste ha sett väldigt kul ut. Var toppen med rådjursklövar i alla fall!! Mycket smidigare än dom där jädrans jätteladdorna till älgfötter. TACK ANKIE!!!!

Medan vi satt och fikade så kom det två karlar upp till stugan. Viktor och Ida tokskällde och sen gick det inte att få Viktor att sluta. Ju närmare dom kom desto mer stressad blev han och skällde och skällde. Hjälpte inte vad jag gjorde. Till slut hämtade jag godispåsen och matade honom med mikroskopiska bitar så han fick koncentrera sig på nått annat. Då lugnade han sig faktiskt. Men hela tiden efteråt så kom det små skall eller morrningar rätt som det var åt deras håll. Hans osäkerhet för människor sätter verkligen käppar i hjulet för all våran träning........

Sen gick Sofie och Ida spåret som jag hade lagt. Det gick kanonbra!! Ida är en naturbegåvning på viltspår. Så himla duktig. Stolt som en tupp kom hon bärandes på klöven och visade upp den för mig och Viktor.

Sen var det våran tur *skakar på huvudet*. Sofie hade lagt ett toppenspår. Lagomt långt i perfekt terräng, men Viktor var helt ointresserad. Han var på som tusan så länge han trodde att han skulle spåra Sofies spår, men när jag visade på uppsparket så nosade han visserligen en liten stund, men sen brydde han sig inte ett skit. Hade inte Sofie snitzlat så bra hade vi INTE hittat klöven över huvud taget för Viktor gick åt helt motsatt håll, stannade och skällde lite mot stugan bara så att gubbarna skulle komma ihåg att hålla sig på avstånd *suck* eller oxå ville han ut på stigen igen och spåra Sofie. Jag lotsade honom till klöven för att åtminstone ge honom ett bra avslut för att få honom att fatta vad det är vi är ute efter när vi viltspårar, men han kunde inte brytt sig mindre om klöven. Tittade knappt på den, än mindre tog den i sin mun. Nänänä, inbilla dig ingenting matte!!

När vi kom tillbaka så knöt jag klöven i ett snöre och lekte med den och då tände Viktor till lite grann i alla fall och jagade den och tog den och bar den flera gånger. När han hade den i munnen så drog jag ytterst lite i snöret för att trigga honom att hålla fast och det gjorde han. Så ska jag över huvud taget fortsätta med viltspårandet så blir det till att lägga babyspår. Leka med klöven och göra den intressant och sen gå ett 20 meter långt spår och försöka få honom intresserad av att hitta den. För helt klart så har han det inte naturligt som Ida. Vilket är förvånande med tanke på hur bra han är på personspår. Man kan ju tycka att spår som spår, men tydligen inte.

En riktigt trevlig och härlig hundkväll fick vi i alla fall och Viktor och Ida fick springa omkring ett bra tag i skogen och leka. Så nu är han helt slut och ligger och sover som en stock. På måndag ska vi träffas igen och träna apportering.

Ikväll for hela familjen till Njurunda brukshundsklubb för att ta reda på vart det ligger och för att vänja Viktor vid lite nya miljöer. Klubben låg väldigt avsides tycker jag, men dom hade stora fina gräsytor för träning. Var otroligt mycket folk där. Verkade som att det pågick åtminstone två organiserade aktiviteter samt flera stycken som tränade i egen regi. Gick först ett varv och bara lät honom vistas i miljön och sen gick vi ner på en av planerna och körde igenom momenten.

Jag måste säga att jag är imponerad av lillkillen. En helt ny miljö, full av spännande dofter, folk som tjoade och skrek, hundar i alla storlekar och Lille-Man går bara in och fixar momenten. Inte lika klockrent som hemma på gården, men definitivt godkänt!! Platsliggning två minuter gick som hejsan. Linförigheten helt okej. Han ville gärna lukta lite, men annars var det bra. Läggande under gång gick inte så bra, men jag trodde ju inte heller att jag skulle kunna åka till ett helt nytt ställe och få honom att lägga sig utan DK. Det tar ju tid att befästa och det är en sak att göra det hemma på sin egen gård och en helt annan att göra det med massor av störning. Men han la sig med DK och det är huvudsaken just nu. Ställande gick helt okej. Inkallning gick kanonbra och han gör ingångar nu som jag verkligen är nöjd med. Visserligen blir dom lite sneda, men i övrigt är dom perfekta så det är ju bara lite finslipning. Hopp över hinder gick kanonbra och apporteringen gick finfint. Tog sedan upp honom på en annan plan närmare klubbstugan och då gick linförigheten mycket bättre helt plötsligt. Just det momentet kräver lite uppvärmning för att bli riktigt bra.

Så jag är supernöjd med kvällens träning. Att kunna prestera så bra på helt främmande "hundmark" lovar gott inför framtiden. Och det visar att momenten verkligen sitter. Dom är inte platsbundna utan det är verkligen själva momentet som är inlärt och det känns skönt!!

Det är inte klokt vad jag är ensam om att träffas på söndagskvällarna :). Fast Anette är sjuk, det visste jag om, men var dte ingen annan från kursen som var sugen på att träna lite mer. Ja, ja, ikväll hade jag inget att klaga på för det var störning så det räckte och blev över. Lilla goldenklubben i form av tre golden med tränare samt en hel valpkurs var på plats så det var verkligen toppen!!!!

Började med en två minuters platsliggning med valpkursen snett bakom ryggen bakom några träd och goldenklubben snett framför i full fart med att hoppa över hinder. Viktor låg bra. Körde linförighet och det gick så jäkla bra så hade jag kunnat hjula hade jag gjort det. Det är som en ny hund, fast det är jag som är ny. Rak i ryggen med blicken framåt och en helt ny känsla. Underbart!! Märktes stor skillnad vid det fria följet vid läggandet och ställandet oxå för jag höll samma stil där och då gick han som slickad vid mitt ben. Helt otroligt att det kan bli sån skillnad. Både läggandet och ställandet gick bra. Inkallning och hopp över hinder gick oxå bra och där jobbade jag lite extra med ingångarna för att få till snabba och snygga ingångar. Apporteringen gick oxå bra. Han tar apporten jättefint nu utan tvekan och håller den utan att tugga eller flamsa. Jag är kanonnöjd!!! Presterar vi så här på en tävling då kommer jag att svimma!!! Vilket träningspass!! Jag kan lova att det gula bandet från idag är mer än bortglömt!!!

Var iväg på torsdagsträningen. Vill inte missa någon chans att träna platsliggning i grupp. Hade med mig barna för Magnus höll på och meka med bilen. Dom lekte i lekparken och höll sig faktiskt relativt lugna, men det blev ju lite extra störning för Viktor att han hörde deras röster. Relativt mycket folk på träningen ikväll så det fanns gott om störning. Körde lite linförighet och det gick okej. Körde några hopp oxå. På det första var han superslö och slog i hindret, men sen skärpte han sig och gjorde flera fina hopp. Inkallning gick oxå bra. Apport gick kanonbra. Inte en tendens till att resa sig. Jag vet inte vad som flög i skallen på honom igår.

Sen var det platsliggning. Det var sex hundar och Viktor låg mellan en schäfer och en golden. Han låg jättefint och inga tendenser till att resa sig eller lukta. Han vred örat bort mot lekparken ibland, men mer var det inte. Känns kanonbra!! För varje lyckad platsliggning växer ju min tilltro till honom och mitt självförtroende ökar och det känner ju han så klart av. Sen hade jag sån himla tur så jag fick hjälp av Ulle, som är en mycket kunnig instruktör på klubben, med linförigheten. Hon tittade på oss och kom med massor av bra tips så nu känner jag verkligen att jag har konkreta saker att jobba med. Körde lite linförighet och använde lite nya träningsmetoder och det gick okej, Ska träna massor på det nu. Körde ett läggande och han la sig trots att jag bara gav ett pyttelitet DK!! Sen körde vi inkallning alldelens bakom en annan hund och det gick bra. Viktor blir bättre och bättre på att koppla bort saker omkring sig och fokusera på det vi ska göra.

Ett mycket lyckat träningspass som stärkte min tro på att det inte var en engångsföreteelse att det gick bra igår.

Vi på valpkursen bestämde att vi skulle fortsätta träffas på söndagar om vi hade läge så jag åkte dit med förhoppningen att få till en platsliggning i grupp till före onsdag, men det var inte en människa där. Min träningskompis Anette var sjysst nog att rota reda på mitt mobilnummer och skicka ett sms att hon inte kunde komma, men jag var ju säker på att det ändå skulle vara folk där på en sån fin och härlig söndag kväll.

Det var bara att göra det bästa av situationen och träna så gott det går själv. Körde en platsliggning på gräsplanen. Pga avsaknade av andra hundar så körde jag tre minuter och stod på längre avstånd för att göra det lite svårare i alla fall. Han låg bra och lugnt. Sen körde jag igenom hela ettan och det gick riktigt bra! Hyffsad linförighet, snyggt ställande, inkallning och apport. Läggande gick helt okej med inte allt för kraftigt dubbelkommando. Hopp över hinder gick kanonbra och han gjorde några sånna där snygga ingångar som han bjussar på ibland nu för tiden. Sen körde jag några enskilda övningar och belönade med bollen för att få upp farten och arbetsglädjen. Körde en tre minuter lång platsliggning på grusplanen och det gick bra. Vi gjorde även en riktig apportering och Viktor var kanonduktig!!!! Jag blir så stolt över min lilla kille!!! Han har en vilja av stål och ett hjärta av guld.

Sen körde vi lite agility och det gick jättebra. Slalomen är han kanonduktig på, hopp över hinder går bra, även däcket och långhindret, balansbommen och A-hindret är inga problem och gungbrädan går bra fast jag håller fortfarande i för att han inte ska bli skrämd. Öppna tunneln gick utan problem och tunneln som dom måste trycka upp själv går bra om jag håller upp lite i slutet så han ser ljuset. Jag blir lika förvånad varje gång jag går till agilitybanan för det känns som om någon tränar med Viktor mellan gångerna jag är där för han är så himla duktig.

Körde lite till på planen och avslutade med en inkallning med bollbelöning. När han fick tag i bollen fick han springa runt och lattja lite. Det var rejält varmt så Viktor var flåsig och jag var svettig som en tok, men det var ett härligt, lyckat träningspass.

Det gick bättre än på kursavslutningen, men sämre än vad jag trodde med tanke på hur bra de senaste dagarnas träning har gått. Kom dit strax före halv sju och satt och lyssnade på skotten. Sen körde jag lite träning på grusplanen och det gick riktigt bra. Magnus och barna var med i kväll och det var ingen bra ide för Viktor var helt fixerad vid dom och hade jättesvårt att koncentrera sig. Han har så svårt att ha något störande bakom sig. Då blir han spänd som en fiolsträng och sitter bara och vrider sig bakåt. Självklart är det här något som måste tränas bort på sikt, men näst sista träningschansen före tävlingsdebuten var absolut fel tillfälle.

Otroligt nog så låg han kvar på platsliggningen trots många hundar och att dom låg med baken mot lekparken där Magnus och barna var. Nära lekparken var det oxå. Jag var helt säker på att han inte skulle ligga kvar, men det gjorde han. Men han låg och vred sig och tittade bakåt. Men han flyttade inte på kroppen i alla fall. Körde lite linförighet på gräsplanen men det var svårt att få kontakt. Hela hans koncetration låg på att hålla koll på resten av flocken.

Sen körde jag och Anette igenom lydnadsettan med varandra. Viktor var helt okontaktbar. Han var spänd och stirrig och helt fixerad åt det håll där Magnus och barna befann sig. Anette sa att hon inte kände igen honom och det gjorde knappt jag heller. Det var hemskt och verkligen det sista jag behövde för mina nerver just nu. Ställande gick helt okej och inkallning. Hopp över hinder gick bra men ingången är inte alls bra fast han gjorde det jättebra hemma idag. Läggande är en mardröm. Jag får ge ett rejält dubbelkommando men inte ens det hjälpte när han var som mest låst i sitt stirrande. Han satte sig inte ens upp på kommando. Det var som att prata med en tegelsten. Noll respons =(. Apport med främmande apport gick jättebra i alla fall. Fick bra kontakt sen när jag fick låna en helt ny spännande leksak. Då blev han jätteuppmärksam och vi körde igenom både linförighet och läggande med bra resultat. Alltid skönt att få göra något bra som dom kan ta med sig i stället för en massa negativt. Sen körde jag lite mer nere på gräsplanen och höll till nära Magnus och barna och använde dom som störning och då gick det lite bättre. Dels började väl Viktor vara trött och dels hade väl korrigeringarna kanske gjort lite nytta. Hemma idag gick linförigheten kanonbra och jag lyckades få till en absolut perfekt ingång efter hoppet. Så det finns där. Bara att jobba på. Jag känner mig inte alls lika nere ikväll som jag gjorde i söndags. Jag är bara lite sur på mig själv för att jag lät familjen följa med just ikväll när det börjar dra ihop sig till tävling och jag behöver få träna och koncentrera mig. Sen ska vi träna massor att dom är med för han måste ju lära sig det. Annars kan dom ju aldrig vara med och titta på nån tävling och det vore ju supertrist. Men det får bli senare.

Ikväll har Sofie och jag varit till Kovland och varit med på retriversektionens öppna träning. Vi var på ett jättefint ställe med stora fina lägdor och en liten sjö. Tränade mycket stadga och lydnad vilket alltid är toppen. Det var många hundar där, mestadels flattar. Vi gick slalom mellan varandra och körde inkallning förbi varandra och inkallning en och en när hundarna satt på rad. Sen körde vi nått som jag tror kallas workline och det var kanonbra träning även om man inte kommit så långt med jaktträningen. Man gick nära varandra på en linje och startade och stannade på en ledares kommando. Sen kastades dummies ut efter olika givna riktlinjer. Tanken är att hundarna dels ska tränas att apportera, men fram för allt lära sig vara passiva och titta på när andra hundar jobbar. Det gick bra och Viktor testade på två "babykast" och han tog dom!! Fast jag aldrig har tränat dummie i annan terräng än öppen gräsmatta hemma. Första gången sprang han fram och markerade den, men tog inte upp den. Då gick jag dit och drog lite i den och då tog han den. Sen ska ni veta en hund som var taggad. Det gick upp ett ljus vad det var vi höll på med. Andra gången for dummien lite längre så han fick leta riktigt och det såg så sött ut. Men ingen tvekan om vad det var som skulle göras och han tog dummien och kom tillbaka till mig med den. DUKTIGA KILLEN!!!

Tittade på när dom duktigare ekipagen körde vattenapportering. Jättekul att se!! Sen körde Sofei och jag en egen workline och både Viktor och Ida var kanonduktiga. Så nu är Sofie och jag taggade och ska fortsätta träffas och träna själva inför höstens apporteringskurs. Jättekul och lärorik kväll. Synd bara att det regnade hela tiden så vi var dyngsura trots regnkläder. Vovvarna såg ut som dränkta råttor.

Och bara så att ni vet det så är jag riktigt jäkla dum i skallen!!! Jag har anmält oss till en officiell lydnadstävling.... Jag har t.o.m jagat tag i en kvinna för att få lov att efteranmäla eftersom jag missat sista datumet. Herregud!! Där har jag världens bästa ursäkt för att slippa och så tar jag inte chansen. Jag måste vara sadist!!!

Så var det dags för ännu en avslutning. Denna gång på våran långa valpkurs för blivande tävlingsekipage. Det kommer att kännas konstigt att inte träffa det här gänget regelbundet längre. Vi har ju hängt ihop sen i höstas. När vi började den här kursen kunde jag inte ens ha Viktor med första gången för han var för liten och inte vaccinerad än. Vi var 12 ekipage när vi började i höstas. Sen dess har tre fallit ifrån helt och hållet och somliga har varit där väldigt sporadiskt. Ikväll var vi fyra (!!) ekipage plus en tjej som kom utan hund. Snacka om manfall!!

Som avslutning körde vi en låtsastävling där vi körde igenom ettan så tävlinsglikt som möjligt. Det gick uselt!!! Jag försökte hålla skenet uppe medan vi var där att jo, det gick väl hyffsat. Men sanningen är att (på modern ungdomssvenska) jag SÖG!! Rakt av. Jag tror aldrig jag gjort så dåligt ifrån mig i så många moment. Och jag har ingen egentlig förklaring/ursäkt heller. Annat än att vi tränat åt helskotta för lite under flera veckor pga mitt mående och att jag inte alls mådde bra ikväll heller. Men i alla fall. Hemma har ju träningen gått kanonbra sista dagarna och idag var det inget annat än katastrof!! Jag skäms!!! Platsliggningen var klart största besvikelsen. Efter allt jobb jag har lagt ner och all träning och att det sista tiden (innan träningssvackan) gick så himla bra så reser han sig efter ca fem sekunder och kommer farande till mig. Det gick så snabbt så jag skulle inte ha hunnit korrigera honom ens om jag velat. Helt plötsligt var han bara uppe och på väg mot mig. Det slog verkligen undan fötterna för mig eftersom jag trodde att vi kommit så långt med just det momentet. Men det är klart, de sista veckorna har vi knappt kört platsliggning alls och absolut inte i nån annan miljö än hemma. När vi gjorde sånna framsteg så körde jag platsliggning i varenda ny miljö vi hamnade.

Tandvisningen gick bra i alla fall. Vi var första ekipage på planen så jag värmde upp honom lite, men det är verkligen något som jag måste ta och forska i, vad Viktor mår bäst av för uppvärmning. Ska han triggas igång eller lugnas ner, ska vi köra igenom momenten eller göra allt utom lydnad. Ja, det tål att tänkas på och att testa sig fram. Sen skulle vi in på planen. Linförigheten gick så dåligt så jag vill inte ens tänka på det. Noll kontakt, alldelens för långt ifrån varandra, sneda sättanden om han alls satte sig. Det var helt nytt för kvällen, att han inte satte sig alls vid halterna. Det har aldrig hänt förrut. Och nu gjorde han det nästan hela tiden. Svängarna var usla och alldelens för vida och oprecisa. Tempot var fel och ja, det skulle vara lättare att tala om vad som INTE var fel. För svaret på den frågan är nämligen, INGENTING!!

Läggande under gång har ju varit stötesten nu några dagar och mycket riktigt. I stället för att lägga sig så satte han sig, och började klia sig............ Inkallning gick riktigt bra fast jag fick göra DK för att han skulle sätta sig vid ingången. Ställande under gång gick precis så där perfekt som jag vet att han kan så det var kul. Apport gick bra och det var ju kul eftersom det varit lite av och till med det och nu var det med främmande apport oxå. Däremot reste han sig när Anna kom med apporten så det blev ju avdrag. Hopp över hinder brukar ju aldrig vara några problem men nu slog han i hindret (!!!!) och sen var det ju ingången och sättandet som vanligt.

Nää, en riktigt usel prestation var det och den officiella starten i lydnaden känns just nu lika avlägsen som en miljonvinst på tipset (jag spelar nämligen aldrig på tipset). Fan va jag är besviken!! Men observera att jag är besviken på MIG!! Inte på Viktor. Vi fick ju poäng oxå och vi fick ihop 128 poäng, sämst av alla. JIPPI *djupt ironisk*. Och då ska ni veta att det var snälla poäng på en del. Tex skulle jag ju nollat läggande under gång om det varit tävling men här fick jag poäng och även poängen på helheten var ju väldigt snälla. På en riktig tävling hade vi, hemska tänke, inte ens klarat ett tredjepris. Fatta att jag är knäckt!!! När jag kom hem var jag så trött och deppig så jag kände hur tårarna nästan kom. Jag har nära till tårarna när jag är i en dålig period och äter medicinen och sånt, men ändå. Så patetiskt!!

När "tävlingen" var slut så gick vi in och pratade en stund och så fick vi tårta!! Det var gott. Viktor fick följa med in eftersom jag inte hade nån bil. Han sov hela tiden för han var helt slut efter dagens ansträngningar. Pratade om allt möjligt och hade en liten utvärdering av kursen. Jag tycker att den varit bra på det stora hela. Finns detaljer man skulle kunna slipa på, men i stort har det varit bra. Jag hoppas att det blir en sån här till hösten oxå för jag skulle hemskt gärna vilja gå en liknande kurs med Frasse. Vi i gruppen bestämde att vi ska fortsätta träffas på söndagskvällarna för att träna vidare i egen regi. Hoppas att det blir av. Alltid bra att ha någon som tittar och kommer med tips.

Nu ska jag sova. Hoppas jag inte drömmer mardrömmar om det där hemska lydnadsprogrammet.

Avslutningsdags! Sista gången på en väldigt bra kurs. Vi åkte hemifrån redan klockan 17:00 och så träffades vi på det vanliga stället och åkte i gemensam tropp till SSRK:s klubbstuga som ligger ganska långt från civilisationen :). Men det var väldigt vackert där, ett gammalt torp som ligger vid en sjö och där vitsipporna växte i drivor inne i skogen. Vi var sex kursdeltagare och två ledare vilket var rätt lagom med tanke på att vi skulle lägga spår.

Efter en inspektionsrunda i huset så fick vi ge oss i kast med att tämja varsin älgklöv och binda fast ett lämpligt dragsnöre i den. Denna aktivitet lockade fram vissa morbida sidor hos somliga av oss;). I dom lugnaste vatten...... Sedan gick vi ut i skogen och la våra spår. Vårat spår gick i en gräslig terräng. Det var stenar och ris och nedfallna träd och diken. Fast Viktor brukar inte bry sig om terrängen, han tar sig fram överallt.

När spåren var lagda och ingen gått vilse utan alla hade återsamlats vid stugan så hade Gabbis och Lotta ordnat en liten tävling åt oss. Den gick ut på att man skulle ha sin hund lös (ett ekipage i taget) och så starta på given signal och springa iväg och få med sig hunden, köra slalom mellan portar, stanna och sätta hunden vid en pinne, gå ett varv runt den sittande hunden, kasta åt den en godis (fördel om man har en hund som kan fånga i luften, vilket jag har), full fart iväg mot en ruta där man skulle lägga hunden och räkna 1001, 1002 och till 1005, upp igen och hopp över hinder, vidare till ännu en pinne, sätta hunden, kasta iväg en dummie utan att hunden sprang efter, själv hämta dummien och springa tillbaka till hunden, lämna hunden igen och springa in mellan två små träd och kalla in hunden. Och detta skulle ske så fort som möjligt eftersom Lotta tog tid på oss. Det var SKITKUL!!!! Precis sån aktivitet som jag älskar. Lydnad, kontakt och full fart på en och samma gång. Viktor var superduktig. Lyssnade bra, stannade som han skulle, la sig bra och när vi skulle hoppa så gjorde han ett riktigt agilityhopp. Jag befann mig snett bakom honom och bara pekade mot hindret och skrek hopp. Inte trodde jag att han skulle hoppa, men det gjorde han!! Enda "felet" vi gjorde var att han tjuvade lite vid inkallningen, men vadå? Han var så glad och hade så kul så han kunde bara inte sitta kvar längre. Och vet ni vad?? VI VANN!!!! *stolt*

Sen grillade vi och aldrig har väl grillad korv smakat så bra! Det var prat och skratt och vi hade superkul (det där med att ha skoj verkar vara utmärkande för SSRK). Sen var det dags att gå spåren som vi lagt. Viktors syster Ida visade sig vara en riktig naturbegåvning på området. Hon hade aldrig gått ett spår förrut, men hon bara tuffade iväg, i perfekt tempo och med nosen klistrad i backen. Jättesnyggt *impad*!!! Viktor var lite motsträvig. Han följde spåret,men stannade med jämna mellanrum och tittade bakåt som om han undrade om vi inte kunde gå hem igen. Och när vi kör personspår får jag bromsa honom i spåret =/. Men han tog sig fram till klöven med viss hjälp av mig och sen ägnade jag en lång stund åt att få honom intresserad av klöven så att han ska vara mer tänd på att hitta den nästa gång. Efter en stund så blev han riktigt taggad och lekte för fullt med den och försökte t.o.m bära den fast det höll på att resultera i att han nästan välte. Stor klöv, liten hund :).

När alla tagit sina spår så släppte Sofie och jag Viktor och Ida lösa. Dom har ju inte fått leka när vi varit på kurs för att dom ska lära sig skillanden mellan lek och allvar, men nu var det ju avslutning och då måste man få ha lite kul! Jädrar i min låda vad dom lekte! For runt som två galningar så gräset yrde. Sen sov dom som två stockar hela vägen hem. Vi kom hem halv tolv!!! Gissa om jag var helt slut, men det var det värt för det var så himla kul!!!

Så var det dags för näst sista gången på den här kursen. Vädret var verkligen emot oss. Kallt, blåsigt och regn. Jisses, va jag frös! Själva träningen gick väl så där. Precis som förra gången fick jag noll kontakt med Viktor under linförigheten. Fast det gått så himla bra på de andra kurserna och hemma så gick han återigen på som ett lokomotiv rakt fram utan att ägna mig så mycket som en blick. Det leder ju till att när vi ska göra halt så hinner han iväg ca en meter före mig innan han ens fattar att jag har stannat. Han är som i en annan värld =/. Jag började rannsaka mig själv varför det blir så just på den här kursen och bara nu sista gångerna. I början gick det ju kanonbra. Och det kan ju inte vara så att vi inte kan prestera just på Sörängens förskolas parkering i Lucksta när vi kan det på alla andra ställen, men nått måste det ju bero på. Jag kom fram till att det förmodligen har att göra med att jag är så dålig nu och det var jag inte under kursen första gånger. Och anledningen till att det går sämst på den här kursen måste vara att det är så lång resväg så jag är så påverkad av bilkörningen att jag inte beter mig som vanligt. Viktor upplever mig som annorlunda mot för annars och då blir hans beteende oxå annorlunda och så blir jag arg och grinig för att jag mår dåligt och håller på och tjatar och gnäller på honom, något som jag annars gör väldigt sällan. Det märktes oxå på honom att han blev stressad av att jag var grinig för när vi kom ut till bilen igen efter att ha varit inne och fikat så var han helt vild och hoppade på mig och skulle upp i ansiktet och slickas och så brukar han inte göra när han är i bilen. Det var ungefär som om han redan i förväg ville blidka mig och säga att kan vi inte bara ha kul istället Matte.... *skäms*

Så efter pausen skärpte jag till mig och var glad och berömde mer och då blev Viktor mycket gladare och lättare att träna med. Se där!! När det gäler djur är det ta mej tusan handhavandefel i 99% av fallen!! Övade på stanna och det fixade han jättebra och sen körde vi en stadgeövning med dummies och då var han otroligt duktig. Så vi avslutade kvällen i positiv anda och det känns bra. Nästa gång ska vi vara i klubbstugan och ha avslutning. Vi ska köra viltspår och grilla. Det ska bli mysigt!!

Så var det dags för sista kursgången på vår långa valpkurs, trodde jag. Det var bara näst sista gången fast det stod på papperet att det skulle vara avslutning ikväll. Så på teorin så bestämde vi datum för den riktiga avslutningen och det blir den 27/5. Då ska alla ekipage köra igenom lydnadsettan. Det är ju perfekt!! Jag blev jublande glad. Alla chanser att träna tävlingsmässigt är välkomna!!

Ikväll på kursen körde vi hopp över hinder och uppletande. Viktor hoppar bra, men han har slutat att göra riktiga ingångar så istället för att sätta sig vid min sida så vänder han men sen strosar han iväg förbi mig. Men det är nog ganska lätt att komma tillrätta med igen skulle jag tro. Får lägga ner lite träningstid på det nu framöver.

Uppletandet gick så där. Jag har ju kört vallad ruta, men bara med godis att leta efter och idag körde vi korridor med leksak. Han fattade inte riktigt vad han skulle göra, men till slut fick han tag på leksaken och jag fick honom att komma till mig. Andra försöket gick det lite snabbare, men då tappade han leksaken på väg till mig. Men nu har vi fått en ny bra hjärngympaövning så det här lär vi köra framöver ute i skogen. Under väntetiden så passade jag på att träna apport med en lånad apportbock som dessutom var lite större än Viktors egen. På tävling får man ju inte ha sin egen så det gäller att vänja dom vid att ta emot den apport man håller fram. Han tog den bra på första försöket men sen släppte han den. Var svårt att få honom att ta den igen, men till slut så tog han den med lite hjälp och sen tog han den utan hjälp. Jag måste verkligen nöta på med det momentet tills han förstår att han ovillkorligen ska ta vad jag än håller fram, utan att tveka.

Vi körde en platsliggning i grupp oxå och Viktor låg kvar två minuter!!!! *HURRA*. Jag fick bara korrigera honom en gång för att han låg och luktade, men han låg kvar!!!!! Tandvisningen gick bra utan vare sig rädsla eller överdrivet hoppande och fjantande! Jag är såååå nöjd!!!!!

Var iväg på öppna träningen på klubben. Mindre folk än väntat. Körde som vanligt 30 minuters passivitet i samband med platsliggning och budföring med skott. Anette kom dit med sin dvärgschnauzer Cross. Det är vi som taggat varandra att anmäla till KM:et... Vi körde varandra på lydnadsettan och det var ju kanonbra. Linförigheten gick över förväntan. Måste bara slipa detaljer som vänstervändningar och perfekta sättanden. Ställande under gång funkade men inte alls så där perfekt som han kan. Läggande under gång gick inte, han sätter sig istället =/. Men jag fick honom att lägga sig sen med dubbelkommando. Inkallning går fint. Hopp över hinder går fint. Apport är svajigt. Ibland tar han den och ibland ser han ut som om han varken hört talas om ordet apport eller sett en apportbock tidigare i hela sitt liv.......

Barbro var där med Salza och jag fick en del tips om bland annat apporteringen. Kanonbra!! Körde platsliggning i grupp oxå. Fyra hundar förutom Viktor. Jag trodde baske mig att han skulle fixa det, men till slut satte han sig upp. När jag sedan la om honom hann jag knappt lämna innan han följde efter mig, men sen låg han bra sista stunden. Men platsliggningen var tre minuter istället för lydnadsettan två så kanske skulle han precis ha klarat sig. Jag vet inte vad klockan var när han reste sig. Måste öva honom på att ligga mellan tre och fem minuter så att han på tävlingen upplever två minuter som kort. Blev mycket prat med Anette och Barbro. Mycket trevligt!!

På det stora hela är jag nöjd med kvällens träning och nu ska jag finslipa detaljer och dessutom ska jag be Magnus filma mig när jag kör igenom ettan så att jag kan titta på hur det ser ut utifrån. Ett bra sätt att komma till rätta med dubbelkommandon man inte ens vet att man har.

Eftersom jag i min förra rapport från öppna träningen berättade om en karl som var dum mot sin hund och fick offentlig utskällning så vill jag även passa på att berätta att han var där igår oxå (vilket jag tycker är strongt bara det) och att han hade en mycket trevligare atityd mot sin hund plus att han hade sänkt kraven vid platsliggningen och inte lämnade lika långt. Det är roligt när folk ändrar sig till det bättre!!

Det gick så himla bra igår!! Jag är fortfarande alldelens lyrisk. Vi var inte lika många som vanligt eftersom en del av gruppen av olika skäl hade träffats redan i måndags. Så man fick massor av hjälp eftersom det i alla fall var fyra ledare på plats. Jag hade bestämt att dom inte skulle kolla några tänder utan att Viktor skulle få bli lite överraskad att man faktiskt kan stå på bordet utan att någon tittar en i munnen. Eftersom vi var så få så fick Viktor och jag ingå i storhundsgruppen vilket innebar att vi fick två helt nya ledare som Viktor inte träffat tidigare. Trots det var han hur avspänd som helst på bordet och tog emot godis och gosade.

Sen fick vi springa runt, gå på rak linje och så ställa upp hundarna många gånger och i olika lägen. Bla tränade vi på att ställa upp hundarna åt "fel" håll för att kunna det ifall man hamnar i ett läge där man av någon anledning måste ställa upp så. Det passar mig bra för av någon anledning så är jag bättre på att ställa upp Viktor med huvudet åt vänster istället för åt höger. Jag lyckades ställa upp honom riktigt, riktigt snyggt flera gånger och vad det grämer mig att jag inte riktigt fick till det så i helgen. Men för varje gång jag tränar så blir jag ju säkrare. Evelina slog huvudet på spiken i söndags då hon sa att jag "plockar" med honom. Av någon anledning så börjar jag plocka nått alldelens hemskt när jag kommer på utställning. Jag flyttar ett ben hit och sen ett ben dit och då blir allt fel och jag får börja om igen. Hemma och på kursen tar jag ett tag under hakan och lyfter till frambenen, ett grepp om varje bakben, tar tag i huvudet och sist ett tag om svansen och voila så står han hur snyggt som helst. Jag måste sluta vara så nervös på utställning utan bara göra precis som på träningen.

Sen fick Viktor stå på bordet igen och den andre ledaren kom fram och pratade med honom. Hon var nog det bästa som kunde hända Viktor. Hon var glad men bestämd och hon pratade och matade med godis och så lyfte hon en tass och gav en godis och så tog hon på svansen och pratade glatt och obekymrat vidare och så kom det en godis igen. Viktor blev busglad och var hur avspänd som helst. När jag lyft ner honom från bordet och gick förbi det sen efter en stund så hoppade han upp mot bordet och ville dit igen. Så det var verkligen lyckat!!

Men det som gjorde mig allra gladast var att helt plötsligt medan vi sprang runt i ringen så fick jag kontakt med Viktor igen. Jag fick honom att titta upp på mig och sen höll han kontakten superbra hela tiden medan vi sprang. Jag blev överlycklig och sen hade vi värsta pusskalaset. Jag struntar i om folk tror att jag inte är klok :). Helt underbar känsla att springa varv på varv bland hundar och folk och möta hans vackra bruna blick!! Nu ska vi träna vidare på kontakten och så träna mycket uppställning. Han blir tryggare och tryggare för igår kunde han stå kvar uppställd fast folk gick snett bakom honom och det är ett enormt framsteg.

På teorin pratade vi om hur man kan framhäva och dölja vissa saker och så pratade vi lite om klädsel och ringkultur. En riktigt lyckad träningskväll!!!

Sjätte gången på den här kursen och jag tror det var nått speciellt för nästan alla hundarna var mer uppspelt och flamsigare än vanligt. En av tikarna löpte och det gjorde att en av hanarna flåsade och gnällde sig igenom kvällens övningar. Och flera andra hundar var oxå mer okoncentrerad än vanligt. Viktor uppförde sig helt okej, men han måste vara i nån fas nu för han är så dålig på att hålla kontakt. Han följer mig hyffsat ändå men blicken är långt ute i det blå. Det kommer ju alltid sånna där perioder emellanåt och det gäller ju att visa att man fortfarande kräver vissa saker,men samtidigt får man passa sig så att man inte hamnar i en negativ cirkel där det bara blir en massa tjat och bråk. Svår balansgång.

Direkt när vi tagit ut hundarna körde jag en platsliggning och det gick kanonbra. Sen har vi fortsatt att jobba med att få hundarna att följa oss trots störningar i form av andra hundar, kastade tennisbollar och dummies. Viktor var duktig på att stanna kvar trots bollar som rullade omkring, däremot hade han svårt att gå förbi bollar som låg på marken. Jag använder ju tennisboll som belöning så han är ju rätt triggad på dom. Men på det stora hela uppförde han sig bra. Helst med tanke på att jag pga mitt mående inte är världens roligaste och mest rörliga person heller. Jag blir ju lite mer dämpad när jag mår så här och då blir så klart Viktor mer dämpad oxå. Men en riktigt bra träning var det. Vi körde oxå en del stanna kvar-övningar. Och som avslutning körde vi inkallning en och en. Då var Viktor helt hopplös. Han satt med ryggen mot parkeringen och en av ledarna hade sin hund i bilen och den hunden satt och ylade och gnällde. Jag fick ta mej fan inte Viktor att tita framåt. Han satt bara och tittade sig över axeln mot ljudet av hunden. Jag sa åt honom och jag vred tillbaka huvudet på honom och höll fast honom, men han bara stretade. Förmodligen är det hans gamla osäkerhet som spökar. Han ogillar att det händer saker bakom honom. Det är ju det som händer på utställning oxå, om domaren kommer gående bakom så rasar han ju ihop och börjar ska vrida sig så att han ser vad det är frågan om. Jag försöker träna mycket på det, men tydligen måste jag träna ännu mer. Till slut fick jag gå iväg för då följde han efter mig och sen fick jag honom att sitta någorlunda rakt men jag är inte nöjd. Inkallning däremot gick kanonbra, även förbi godis.

Sen var Viktor rejält trött och det var inte så konstigt för klockan blev en bit över nio innan vi gjorde kväll. Herre min Gud va jobbigt det var att köra hem. Jag fick stanna flera gånger och sträcka på mig och stretcha och vila. Men vi kom hem till slut. Och nu ska det bli skönt att sova!!!! På det stora hela är jag nöjd med kvällen, men jag måste nog börja jobba hårdare med kontaktövningar igen.

Trots att jag mådde jäkligt dåligt så for jag på träningen. Jag ville så himla gärna och nu är jag så glad att jag for!! Det gick så bra. Det var väldigt mycket folk där så det var mycket störning. Träffade en hel del folk som jag känner så det var kul. Först stod vi bara vid sidan av medan det var plastliggning med skott. Han bryr sig inte ett dugg om skotten nu. Men det hände en riktigt obehaglig grej under platsliggningen. En schäfer reste sig upp och körde upp en annan schäfer och det blev lite gruff men inte så farligt. Den ena ägaren gick tillbaka, muttrade lite åt sin hund som man gör om den rest sig och la den igen. Men den andre ägaren lyckades inte kalla in sin hund utan fick gå efter den och varje gång han kom nära hukade sig hunden och klev undan. Till slut fick han tag i den och då tar karlfan (rent ut sagt) hunden i nackskinn och rumpskinn och lyfter så att hunden skriker. Sen släpar han hunden i nackskinnet över hela planen :(. Jag blev helt bestört och liksom paralyserad och kunde inte tro vad jag såg. Att göra så över huvud taget är illa, men att någon skulle vara så korkad att göra det på klubben, bland massor av människor. Det kom som en chock för mig. Flera stycken sa åt honom att släppa hunden, men det gjorde han inte och när han väl lagt sin hund igen så gick han emot en av dom som sagt åt honom och så gick han så där obehagligt nära och började tjaffsa. Jag var helt säker på att dom skulle börja slåss. Och jag som hatar våld och arga människor fick nästan panik. Men det redde upp sig och blev ingen fajt, men otrevligt var det. Men jag är stolt över att tillhöra en brukshundsklubb där så många vågade säga ifrån!! Det är starkt gjort!! Och jag hoppas att jag aldrig mer ska behöva se nått sånt där vare sig på träning eller tävling. USCH!!

Sen körde jag lite linförighet och det gick bra. Han släpar inte lika mycket som han gör hemma. Det är konstigt. Annars brukar det ju vara så att det funkar hemma men inte när man kommer till klubben. Första "appoerteringen" gick bra, men sen blev han lite så där att han inte ville ta emot apporten. Men jag fick honom att ta den två gånger till med viss tvekan. När det blev budföring med skott passade jag på att öva passivitet. Vi satt nära planen på en bänk och hade störning både av de springande hundarna och av skott, men Viktor var helt cool och låg och tuggade på en pinne. Skönt att han har så lätt för att koppla av!!

Så blev det dags för vanlig plastliggning och då var vi med. Två minuter tillsammans med fyra hundar. Viktor hade en hund på varje sida om sig. Han låg kvar!! Inte en tendens att resa sig. Inget nosande (HALLELUJA!!). Jag började att bara gå nån meter, gick tillbaka och gav godis, gick lite längre bort, tillbaks och gav godis och till sist gick jag ganska långt bort och stod där ganska länge. Jag är supernöjd. Tandvisning med en helt främmande person gick oxå bra. Hon gav Viktor några korvbitar och fick lyfta på hans läppar och kolla och känna på tänderna utan att ett endaste litet ljud kom ur Viktors mun. Gissa om jag blev glad!! *HURRA*

Sedan körde jag igenom alla momenten i ettan på gräsplanen. Linförighet okej, även om han tappar position ibland, stående under gång är lysande om jag får säga det själv, läggande under gång okej (han la sig ju nu i alla fall), hopp över hinder riktigt bra, inkallning toppen, förrutom att han är lite väl yster vid själv ingången och apportering så där. Men allt som allt är jag helnöjd med kvällens träning och därför avslutade jag oxå med att precis som jag lovat mig själv gå in och anmäla oss till KM:et den 6/6. Jag hade bestämt som så att ligger han kvar på platsliggningen och visar tänder utan att morra eller skygga då anmäler jag oss, och så blev det!! Fast man kan ju alltid hoppa av, eller få halsfluss, bryta lårbenshalsen, få långväga besök eller helt enkelt gå under jorden om man ångrar sig :).

Förresten, har jag talat om hur mycket jag älskar min lilla griseknoe till hund?? Han är så jäkla underbar. Glad och ivrig och när jag berömmer honom så blir han så glad så han måste stanna och pussas. Undra hur mycket avdrag man får för pusspaus på tävling ;)?? Till veckan ska Magnus få filma oss när vi kör igenom lydnadsettan från start till mål så att jag kan titta och se vilka dubbelkommandon och konstigheter jag gör. Sen på vissa moment så kommer jag nog att kosta på oss ett dubbelkommando hellre än att råka ut för att nolla ett moment. Det är ju ändå bara på skoj!!

Och så jag som har så lätt för att bli osäker....... Men jag har gett mig tusan på att jag ska fortsätta på min egen linje eftersom den har tagit oss så här långt. Då får andra ha andra ideer men det är min hund och jag har ju sett att det har funkat. Som på fikat inomhus idag tex gick han fram till en för honom helt främmande kvinna och nosade på henne. Och när hon sträckte fram handen mot honom så hoppade han upp med framtassarna på hennes ben och viftade på svansen och tiggde godis. Och han tog emot godiset på en gång. För bara två månader sen skulle han ha krupit ihop och ryggat undan och gått fram och tagit godisen först efter lång övertalning. För mig är han som en helt ny hund, men givetvis kommer jag inte att vara nöjd förrän han inte morrar alls i någon situation. Vad som däremot var bra var att innan kursen drog igång gick jag slalom mellan alla hundarna som stod och väntade och det gick kanonbra. Gjorde även två platsliggningar och även det funkade fint. Tror jag har kommit en bra bit på väg där faktiskt för tidigare så har han bara lagt sig ner i slutet av kurstillfällen när han börjat vara rejält trött, men idag när vi hade genomgång innan vi drog igång med själva övningarna så la han sig ner bredvid mig och låg en lång stund helt avspänd och fin. Det känns toppen. För det är ju tryggheten som jag är ute efter.

På bordet provade jag även en ny taktik när det gäller att någon ska känna på hans bakre regioner. Jag matade med köttbullar samtidigt som det klämdes och kändes på honom och då brydde han sig inte ett dugg utan hade fullt upp med att mumsa köttbulle. Och då är det ju inte så illa om han har ro att äta i alla fall. Värre om dom är så uppjagade att dom inte klarar att äta. Tänkte att på det viset kanske han kan förknippa folks allmänna taffsande på hans kropp med något behagligt och gott. Det tänker jag köra med på helgens utställningar oxå. Då får hellre domaren tycka att det är lite väl mycket ätande bara Viktor känner sig glad och trygg. Så jag tänker inte låta dagens negativa erfarenhet färga av sig på helgen. Vi har ställt flera gånger nu utan några som helst problem och med den tanken tänker jag gå in i ringen och ta för givet att det ska gå bra nu oxå. Och det är ju roligt att vi får mycket beröm för hur han springer och hur han ställer upp sig. Det är mycket värt eftersom jag fortfarande känner mig väldigt ny med rasen.

Vi körde lite hopp oxå. Viktor hoppade hur bra som helst. Det är ju ett moment han behärskar bra. Sen blev det lite linförighet runt koner och då la kursledarna även till störning i form av dummies som rycktes iväg i snören och tennisbollar som kastades. Sen kopplade vi lös hundarna och gick en bana som bestod av slalom mellan koner, en ruta av koner att runda samt en skål med godis att passera plus då dessa busande kursledare. Snacka om bra träning!! Bland det bästa jag har gjort faktiskt. För man fick ett riktigt bra kvitto på vilken kontakt man har med sin hund och man tvingades att bli riktigt kul för att kunna övertriumfa allt annat roligt. Viktor skötte sig riktigt bra. Visst visade han intresse för ryckiga dummies men på mitt nej så släppte han blicken på den och fortsatte följa med mig. En gång stack han efter en extremt frestande kastad tennisboll men kom på min inkallning. Vi körde även inkallning där hundarna satt på rad och vi skulle kalla in en i taget. Och inkallning ur ringen som vi stod i. Det funkade okej. Som avslutning körde vi motivationsinkallning där hundarna blev fasthållna och så kutade vi och gömde oss en i taget. Viktor kom som ett skållat troll och kastade sig upp i min famn. Sen blev det råhångel av sällan skådat slag ;). Han överöste mig med pussar som om vi skulle varit åtskilld ai typ tre veckor när det i själva verket handlade om en halv minut......