Så var det dags för utställning igen. Officiella debuten dessutom. Väckarklockan skramlade igång vid okristliga 05:00. Jag mådde verkligen pyton och trodde att jag inte ens skulle ta mig upp ur sängen, men till slut gick det. Tryckte i mig medicin och gick och runt och försökte komma igång en stund. Vädret såg fint ut och mycket riktigt var det ljumt och skönt ute när jag morgonrastade Viktor. När medicinen började verka tog jag itu med packningen och strax före sju var vi faktiskt klara att bege oss mot Östersund. Men redan efter några minuter började jag att må illa och kallsvettas och efter två mil fick vi stanna och jag gick ut och andades frisk luft. Då var jag 100% övertygad om att vi skulle måsta vända och åka hem hur jäkligt det än kändes. Men på något vis så tog vi oss fram mil efter mil och jag somnade till och med en stund.

Framme på travbanan vid halv tio. Fick inte så mycket tid innan som jag egentligen vill ha, men vi behövde i alla fall inte stressa. Träffade ganska direkt på Boel från Bolton's kennel och Åsa från Wakefuls kennel. Det var väldigt tevligt att träffa dom! Att jag sen oxå via bloggkommentar fått beröm för Viktors trimning av Boel är ju bara helt underbart!! Efter all min vånda över denna trimning. Sånt värmer!! Vi fick en bra plats vid ringen och jag ägnade den lilla väntan som var åt att jobba på att få kontakt med Viktor och springa och ställa upp och höja motivationen med köttbullar och glada tillrop.

Av någon anledning var jag inte ett dugg nervös. Jag som brukar ha ont i magen av nervositet i vanliga fall. Kan ju bero på att jag mådde så dåligt att jag inte kunde fokusera på nått annat. Skön känsla i alla fall att helt avslappnat glida in i ringen. Domaren var en äldre gentleman från Danmark. Lugn och trevlig med humor och värme. Det var en väldigt trevlig bekantskap så honom hoppas jag att vi träffar på igen. Viktor var glad och sprallig inne i ringen. Sprang helt okej. Ibland blir det lite flams och galopp, men nu är största delen trav i alla fall. Han fick stå länge på bordet och domaren var väldigt noggrann och tittade och klämde och kände. Viktor var lugn och det fanns inte en tendens till morrande eller nått. Han föll inte ens ihop lika mycket som han brukar göra på bordet. Fast lite nackdel var det för oss att domaren gjorde så mycket av bedömningen via bordet eftersom jag ställer upp honom mycket snyggare på marken om domaren står en liten bit ifrån, men det gick ändå kanonbra för att vara vi.

När domaren sen skulle känna på honom nere på marken så blev Viktor jättebusig. Slickade på domarens hand och skulle hålla den i munnen och började busa. Men den härliga domaren skrattade bara och tyckte det var härligt med glada hundar. Viktor fick etta i kvaliten och HP så jag är jättenöjd!! Flera juniorer/unghundar åkte ut med tvåor eller släta ettor och bara en enda fick CK och då sa domaren till henne att det var ovanligt att han delade ut CK till så unga hundar så ett HP var ju verkligen kanon!! Och så ska man ju inte glömma att det var första officiella utställningen OCH att jag hade trimmat helt själv!!

Efter det lyckade resultatet så var jag hög på lyckohormoner en stund och kände knappt hur slut jag var. Vi satt och höll tummarna för Boels Anton och Åsas Tyra som båda hade möjligheten att bli champions den dagen. För Antons del räckte det tyvärr inte ända fram, men vi fick se en glad och lycklig Åsa ta emot Tyras championatrosett. Det var verkligen skoj!!

Sen var vi rätt nöjda så vi packade oss hemåt. Stannade och åt glass på en mack och sen tuffade vi hemöver. Kom hem halv fyra och gissa om det var gott att få i sig lite mat (hamburgare och strips från Sibylla) och sen krypa ner i sängen ett par timmar. Viktor fick ju inga rosetter idag, men han fick ett fint brett lila HP-band att hänga upp på rosettsnöret i alla fall. Nu har jag satt som mål för mig själv att till utställningen i Vännäs 17/6 ska Viktor kunna stå snyggt uppställd på bordet medan domaren tittar och tar på honom. Det är ingen omöjlighet för vi har kommit så långt nu. Jag längtar redan till 9-10 juni när det är utställningar i Ö-vik och Kramfors. Jag ska ägna tiden åt träning och åt att skapa en positiv målbild av den rosa CK-rosetten ;).